Två småkottar som hostar hela nätterna och en egen kropp som liksom tömts på energi. Insåg ganska fort när klockan ringde i morse att det inte blir något pass före jobbet på bolaget. Kanske inte blir något mer pass i år. Istället snytpapper och kaffe. DN och VM i nysande.

Men Vilket år det har varit! Fantastiskt roligt träningsår. Året då jag fick ordning på min sneda rygg så att lyftandet blev möjligt. Och alla roliga duktiga människor jag fått träna med. Nu tar jag en alvedon och går och kränger på Systembolaget och ruvar på en sammanfattning för 2011.

MammaRuffie

Är numera Certifierad Ruffieinstruktör efter att ha lett mitt examenspass på Word Class på Nybrogatan. Det var lite nervöst eftersom Usama och Musse själva var deltagare på klassen, men det gick bra! Det var så roligt och jag är kär i båda.

sommarminnen…

Vardagsrumsträning

1000 rep med 12 kg kettlebell. Red head pustar ut efteråt. Julgransbarr i munnen efter 100 armhävningar. Vardagsrumsträning kan vara knepigt. Uskan lägger pussel och softar i soffan och det är lätt att känna sig som en stämningsförstörare när man stänker svett på julmyset…

Nästnästa helg ska jag kettla med en GREGOR (bara namnet inger respekt….) och Fredrik. Måste försöka jobba upp greppstyrkan lite till dess.

Axeln känns okej. Inte hundra men okej. Smörjer och håller varm.

Julpaus

Bloggen har ju lite ledigt. Jag har jobbat och gjort julaftonsgrejen, endast avbrutet av några smygchins i svärpäronens furutrappa när ingen såg på. Imorse vaknade jag med träningslängtan i bröstet och klev över alla horder av presentpapper och kartonger, och hoppade rakt i funkismaterialet. Det blev ett dubbelpass på Sveavägen, först frivändningar och marklyft och sedan spinning. Det dåliga: sänkta vikter i styrkeövningarna (jävlar vad fort man tappar!) Det braiga: bättre flås. Efteråt: Endorfin är kroppens morfin och jag gillart!

Utomhuskontor

Mr Funktion och jag löpte söder runt. Som möte på språng, stort och smått, under åtta km.  Efterår var vi så här självgoda och nöjda med oss själva!

Antabus

Spinningmorgon tack vare mormor stark som baxade tomtarna till skolan i morse medan Uskan jobbade morgonskift. Spinning. Det är ganska konstigt sportande, men efter en halvtimme kickade endorfinerna in och då fungerade det som det var tänkt. Som ett substitut. Spinning är det nya svarta och strawberry är det nya blonda. Har ny hårfärg. Det är jättejobbigt. Kanske inte i förhållande till den rådande lågkonjunkturen och situationen i Afganistan, men ändå. Frisören vägrade en ny blekning och jag famlar runt i spinningsalar med råttfärgat hår… Det är en mellanperiod nu. Julen kan komma, vi kör bara! Och sen ligger 2012 där som ett oskrivet blad!

Brysselkål och benböj

Okej, den här träningsabstinensen jag har är inte rolig. Alls. Gick ner på Skrapan idag och körde benböj och marklyft. Men axeln är inte okej. Det har gått en vecka idag och det smärtar inte längre hela tiden, men ont gör det. Rörelser ovanför öronhöjd är inte att tänka på, pressar och armhävningar får mig att vilja gråta och jag kan inte lämna växel på systembolaget på ett värdigt sätt. (Ni vet kassapersonal som inte sträcker fram pengarna ordentligt utan liksom ”Du får allt anstränga dig lite kunden.” Jag är en sån.) Nu får jag satsa på jogging och…. tam ta dam…Spinning.  Något måste jag göra medan mina surt förvärvade armmuskler förtvinar.

Äta har blivit min nya hobby. Jag har lovat mig själv att prova nya saker varje dag. Idag tog jag itu med Brysselkål. Det var gott, över förväntan, smörstekta med honung och vitlök enligt recept ur gratistidning. Annars grejar jag med olika smooties. Gårdagens nya smak var gurkmeja. Inte så gott men tydligen väldigt nyttigt. Är inspirerad av Holisticprodukterna jag har börjat jobba med. Mullbär i gröten, gojjibär i mellanmålet. Linfröolja och D-vitamin. Jag är visserligen skadad, men liksom frisk. Oförkyld. Antioxidanterna genomsyrar hela mitt system! Sedan har det blivit en del gamla smaker också. Toblerone till exempel. Och det bruna guldet, mitt eget heroin; pepparkakor! Det här får bli en matblogg istället. FYI kan jag berätta att tvåmetersUskan står dubbelvikt i köket i just detta nu och bakar småkakor.

Alla borde få ha en egen ”liten” undersköterska vid spisen:

Korslagda orkidéer

Känner mig som en upplyst. Vårdar min ömma axel som om det vore en gåva. Jag vet, det låter helknasigt, nästan religiöst. I den här tränings- och hälsobranschen som jag till stora delar befinner mig i finns så mycket klyschor som irriterar mig. Ordspråk av typen ”Du är vacker” ”Fånga dagen” och ”var i nuet”, gärna illustreade med vattenfall eller korslagda orkideer. ”Du är vad du tänker”  och ”Tänk positivt”. Det blir så klistrigt och rotlöst när det är taget ur sitt samanhang. Speciellt när det ska säljas en hälsoprodukt av något slag. ”Unna dig själv…” Det skapar en ännu större stress hos folk: äta nyttigt, ha karriär, träna, uppdatera sig, nyheter och omvärld, engagera dig, uppfostra barn och TÄNK POSITIVT så blir allt bra.

Nej, allt blir inte bra om man tänker positivt. Men det finns såklart en jättepoäng med att lyssna till sin kropp och försöka vara sann mot sig själv och sin omgivning. Jäg läser de senaste dagarnas inlägg i den här bloggen och ser det ena gnälliga inlägget efter det andra och sedan en paj axel som utroppstecken. Nu är jag lite vingklipt några veckor och känner mig gladare och lugnare än på länge. Att träna på utan att hjärtat är med är inte bra. Jag är ingen elitidrottare. Jag är fanimej en motionär med starkt intresse och en yrkeskvinna med en tanke om styrka som något bra. Inte vrålstyrka, utan styrka till vardagen och livet. Och vad vill jag säga med det här? Kanske att lagom kan vara bra ibland, du behöver inte tänka positivt hela jäkla tiden men var snäll mot dig själv och dom du älskar, och skadar du en axel kan du springa istället. Jag tog en runda idag på åtta kilometer och njöt av solen och motvinden.  …Och hade jag läst den där sista meningen för 5-6 år sedan hade jag kräkts på den! Men jag njöt på min runda och jag är glad över att livet är både upp och ner. Kanske är det personlig utveckling? Raksträckor på asfalterade vägar intreserar mig inte.  Här får ni ett heligt vattenfall att njuta av medans ni tänker positivt och är i nuet. Namasté!

Tankeställd.

Undersökt, elbehandlad, masserad och insmord med voltaren och med armen i mitella tog jag igenom mig dagens klienter. Tacksam över att det inte är något allvarligt. Och tankeställd. Nu känner jag mig bara upplagd för att vara snäll mot kroppen. Man får vad man förtjänar. Och jag förtjänar lite lugn och ro!