korv och makaroner

Det är så uppenbart. Man stretar på och tycker inte att det blir några resultat av träningen. Alls. Man tänker, ja ja, jag är gammal . Jag har ingen kvalitet i det. För korta pass. För lågintensiva. För allergisk. För sne jävla rygg. Men jag mår ju bra av det. Väll? Det är ändå ett beroende med träningen. Så man fortätter. Lite här och där mellan hem och jobb. Efter läggningen. På lunchen ibland. Inga direkta resultat. Och så kommer man ut till landet, sover som en stock, äter allt man ser. Dricker lite vin. Och springer, inte joggar, utan springer, sin åttakmrunda och känner sig stark som en oxe. Kastar lite sandsäck och gör bicepscurl med för lätta hantlar lite Karatekid-style på vedkubben. Måste sluta för att familjen säger att det är mat.

Det är ju ingen tillfällighet att elitidrottare verkar ha det astråkigt. Och där avspeglas min kluvna inställning till det här sportiga livet jag lever. Jag skulle aldrig låta tränandet ta över mitt liv så att mat måste schemaläggas. Eller vara tvungen att sova 9 timmar varje natt och inte tänka på sex för att hålla fokus på det perfekta hoppet, kastet, löpsteget you name it. Jag var på en föreläsning, kommer inte ihåg när, men föreläsaren ställde den hypotetiska frågan: tänk dig två hundrameterslöpare, de har samma genetiska förutsättningar, det tränar exakt lika men den ena äter snabbmat och sover färre timmar per natt. Vem vinner? I vardagen är vi morsor som snabbmatsätaren. Det blir makaroner och korv, det blir nattvak, det blir många timmar på jobbet, övertid. Man grälar ibland med sin man och man tänker definitivt på sex. Man har tidiga mornar när barn måste lirkas upp ur varma sängar för att ge sig ut i ösregnet till skola och dagis. Man känner sig som en skurk när träningen pressas in och man måste och vill men samvetet gnager: ”jag skyndar mig, hoppar över sista repetitionen för att skynda mig hem till mannen, barnen, makoronerna och korven. Jag borde inte springa hela milrundan, jag borde fan stoppa den där jävla korven själv och baka bullar efteråt och inte hålla på och välta den här jävla stocken.” Man blir inte starkare ändå, tänker man. Sen kommer man till landet. Är nära med barnen. Kramar sin man utan anledning. Handdiskar och lyssnar på hela radioprogrammet. Sover som en stock och äter som en häst och blir stark som en oxe.

Mmmmmmåndag.

Malin

Malin kom och gästade boxningspasset. Jag sabbade allt genom att inte kunna höger och vänster och glömma krok och raka slag i kombinationerna. Vi garvade och körde sluggerstyle istället. Så hårt som möjligt.

”Mannen”

Sen var det Flexpass direkt på det. Balansboll med mannen som inte fattar att vi vanliga dödliga har begränsnignar. SÄG INTE ATT NÅGOT ÄR SVÅRT! Okej, okej…

Mamma

Efter det: hungrig som en varg. Mamma bjöd på lunch i närheten av BIM. Men hon hade glömt plånisen så i slutändan bjöd jag. Halloumisallad till mig och kyckling till morsan!

Kötta x 2

Marklyft, frivändningar, burpees, toes to bar, pull ups push ups, KB svingar, bulgarian bags, dips och lite annat smått och gott.  varje station i tre minuter. Hann med 17 stycken. 17 X 3 =51 minuter. Som en intervallträning utan intervaller, så att säga. Sköna endorfiner efteråt. Köpte Kravmärkt entrecote till halva priset på vägen hem.  Det satt fint med en spenatsallad och vitlökssmör. Sen sov jag i fyrtio minuter för att bli människa igen. Skönt att kötta lite efter veckans finträning.

Samma snubbe, ny titel.

Först måste jag bara förtydliga en sak. Bagaren är inte längre bagare. Efter sin kollaps i höstas ändrade vi lite i vår livsstil. Det är alltså inte bara jag som blivit lugnare och mer harmonisk, vi jobbar på bred front här i familjen. Skitlugna. Allihop. Alltså; Bagaren arbetar numer åter som undersköterska på SÖS-akuten. Vilket faktiskt inte är lika tungt som att vara bagare. Så om jag hänvisar till Uskan (= Undersköterskan) här i bloggen är det min man jag talar om. Jag har alltså varken bytt make och eller inlett en lesbisk relation. (Sköterska är en titel och den är könsneutral.)

Imorse jobbade Uskan morgon så jag fick mota upp Knoll och Tott klockan åtta och baxa dem över gatan i 14 minusgrader till mormor för att kunna gå och träna med Fredrik. Mina barn är inte tillräckligt stora för att ifrågasätta mina prioriteringar och jag förträngde ett sting av dåligt samvete. Kom för sent och genomfrusen på grund av en missad buss och men det var ändå värt det.

2 min på varje station:

Pullups, knäböj i smith, KB dubbla clean & press, sandsäckslam, släde, magmaskin, veva brandslang, trhusters m hantlar, running man och armhävningar.  Drygt två varv.  Tappade räkningen på reps och vikter, eftersom jag jagade in sent, så jag har inga coola siffror att presentera den här gången.

Imorgon börjar min praktik och jag tror att jag kan vänja mig vid att träna varierat och superfunktionellt på arbetstid. Lovar att rapportera från de olika gruppträningspassen de kör på BIM.

Bättre än sylt

Lördag med Fredrik. Jag liksom hatälskar lördagarna. Jag ångrar mig alltid precis före och tänker ; Vad gör jag här, i snömodden på Gärdet, tidig lördagmorgon medan min familj myser helg i soffan? Jag är en sådan som går upp och äter gröt när andra förbereder rostbröd med sylt. Jag är galen. Och hur blev det såhär?

När klockan slog tio i förmiddags hade jag en ansiktsfärg man kan kalla purpur. 5030 kg, lyft, svingat, snatchat och frivänt.  Jag hade avklarat 66 burbees och 70 strikta armhävningar och 120 rep med bulgarian bags, och för er crossfittare kan jag säga att dagens pass bland annat innehöll en halv Cindy (10 min) och en hel Grace (men på 30 kg istället för 40).

För tre år sedan vägde jag femtio kilo och kunde inte jogga tre km. Och jag åt syltmacka till frukost. Men det är ingenting mot endorfinerna! Vill bara äta kött och sova middag efteråt. Helt paj. Men på ett bra sätt.

 

Dagens pass

30 min aktiv tid. 342 repetitioner, totalt 2690 kg lyft, vänt, vält och burit. Kroppsvikten inte inräknat.

Dagens övningar: Marklyft, maghjul (suger), frivändningar, armhävningar, kettlebell dubbel clean & press, släde (tung grej att skjuta framför sig) trappa upp och ner med tunga vikter, lyfta jättestor och astung säck och tjonga i backen, knäböj (utan stång, bara mata på) och chins.

Sedan övade vi lite i kettlebaletten som sagt. Finträning framför speglar. Snatch. Fick bassning på rycket. Mera ryck om du vill komma tyngre. Kan man inte bara få vara snygg ibland?

Efteråt tog jag Knoll och Tott till handbollsspelaren och längdskidåkaren och supermormor Anna-Greta. Där frossade vi i kolhydrater som skulle fått en paleoätare att gråta. Eller vad sägs om nybakad äppelpaj, bagarens bullar och ugnaspankaka!

Över tre ton…

Det har varit mindre bloggande men mer träning. Träningsvärken i vaderna efter söndagens mil börjar ge med sig. Det har hängt i en vecka och förvandlat mig till en stapplande kärring. Aldrig haft sådan träningsvärk någonstans förut. Lärdom: kuta inte en hel mil med framfotsisättning om du inte är van.

Det är svårt att hinna med allt. Ändå tycker jag att jag tränar för lite. Samtidigt känner jag att kroppen är ganska sliten. Ibland glömmer jag att jag är en trettioplussare och morsa som tränat i knappt tre år. Det är lätt att bli fartblind bland alla unga fräscha idrottare på skolan. Igår blev det 40 minuter extremlugn spinning. Efter skolan igår tog vi oss en liten afterschool. Afterschool med idrottare var en ny upplevelse. Alkholfri ”Mongolian barbecue” vilket går att översätta med köttbuffé.  Andreas och Joni lassade in enorma mängder kött. Klockan åtta skildes vi åt, mätta och trötta efter veckan.

Byggare under arbete:

Och så veckans träningsmässiga höjdpunkt. Jag är glad över att vi institutionaliserat lördagarna med Fredrik (tack Anna och Jenny!) för det ger mig så mycket. Idag var det ösigt värre eftersom några stora (och en del skäggiga!) kraftigt muskliga män körde tillsammans med oss. Vi körde långa intervaller som ställde krav på uthållighet.  Det som händer är att jag vågar ta i mer och mer. Allt annat jag gör jämför jag med de här passen och då vet jag att det går att ta i lite till, att det finns mer att ge. Dessutom går alla in så jäkla hårt i sin egen bubbla så det finns ingen prestige i utförandet. Du tränar med dig själv, men i energin från de andra.  40 minuter effektiv träning, 703 repetitioner och totalt 3730 kg hanterat på det ena eller andra viset, dvs svingat, lyft, benböjt, släpat eller vält. När man räknar på det viset känns det helt okej att vara lite trött efteråt.

Efteråt

Är glad över dagens dos endorfin!

Lördagsnöje för endorfinknarkare.

Hällsokällan. Låter som levande ljus och lite healing. Men icke!

Fredrik har blivit så ordentlig. Vi för numera protokoll och jag är glad över att det införts lite finträningstankar i mitt ösiga (och långt ifrån kvalitativa) tempo. Här ska mätas utveckling i antalet rep och total vikt per pass och jag gillar det. Det är ju sådant jag längtar efter men ständigt prioriterar bort. Fick med en gammal (45?) kompis idag. Första gången vi tränade ihop efter år av snick-snack. Kul! Kul att kunna träna ihop på samma vilkor och vara lika slut efteråt. Han är löpare och yrkesmilitär. Jag är… jag. Hursom, det är grym träning för alla!

Mitt grepp är så svagt! ”Jag har hört att kettlebell ska vara bra.” Okey, jag fattar piken Mr F. Mindre snack och mera verkstad på kettlefronten för mammastarks del. Jag lovar hundra svingar om dagen med tolvan. (femtio/femtio, enhands) I fyra veckor. Till att börja med. Tidtagning en gång i veckan. (start i kväll)

Lämnade över kameran till killen med jeansen och tidtagaruret. Första och sista bilden skiljer sig en del vad gäller ansiktsfärg.

 För övrigt kan jag säga, efter att ha gått igenom 124 bilder, att man  inte  är snygg när man tränar. Det är idel grimascher och plågade uttryck! En studie av fyra människor som lider. Typ.

(Tre fjärdedelar av lördagsgänget)

Nu: tvätt-städ-handlingsracet!

Säckig

Var sugen på något nytt och blev glad när jag hittade ett säckprogram i ett gulnat nummer av Fitness. Sagt och gjort, jag dammade av våtsäcken från paddlingen i Nya Zeeland (pre barn) och tömde sandlådan (barnen leker ändå inte där…) för att sätta igång. När jag skärskådade programmet insåg jag att det var Fredrik Norström (”månadens PT” i Fitness, fniss!) som satt ihop det! Tjejen på instruktionsbilderna har fan inte varit i närheten av Fredrik. Inte ler man på det där viset då, helt osvettig. Jag gjorde inte det i alla fall. Jag hade iof ingen flådig sandstrand och ingen retuscherad bränna heller…

Nöjd

Jag är inte starkast och inte snabbast men idag är jag jäkligt tillfredställd. Har landat mentalt här efter en vecka och inser att det är åtta veckor kvar. Den här bloggen handlar ju om träning och att få ihop det med övriga livet, men idag måste jag skriva lite om hälsa i allmänhet. Jag är så glad över att vi gjort det här! Jag vill inte åka till Thailand, jag vill inte ens till Köpenhamn. Jag vill vara med min familj och jag vill ha roligt och långtråkigt tillsammans. På torpet, i nöd och lust och med närvaro. Jag är så glad över att jag sagt upp mig från ett jobb där jag inte trivdes och att vi har hyrt ut lägenheten för att ha råd att vara här. Jag är så glad över att äga min egen tid och att spendera den med barn och vänner. Jag är inte starkast eller snabbast, men jag gnetar på och njuter av att utvecklas och våga mer, både i vardagen och med träning. Dagens gnet såg ut så här: