Vi måste prata om ätstörningarna

På min facebooksida kommer den enligt Google för mig anpassade reklamen upp i vänstermarginalen, och ALLA handlar om viktminskningspreparat. Hur blev det så? Jag har aldrig skrivit något om kroppsvikt i mina statusar. Jag skriver om träning, jag besöker träningssidor och -bloggar, men jag har aldrig intresserat mig för bantningspreparat. Någonsin. Men enligt Google hänger träning och bantning ihop.

Det är så sorgligt.

Jag har ätstörda människor på väldigt nära håll. En ätstörd människa som börjar ta itu med sitt ätstörda beteenden är som en fågel som måste orientera sig utanför buren för första gången. Det är läskigt och svårt och jag vill bara hålla fågeln i handen och säga ”Det blir bra.”

För mig handlar träning om styrka och självständighet. Men jag verkar i en bransch som också jobbar med yta och utseende. Det är något man måste förhålla sig till. Och tung träning innebär mycket mat. Så vi blir matfixerade hur vi än beter oss. ”Får jag i mig tillräckligt?” övergår snart i ett väldigt instrumentellt förhållande till måltiden. Man börjar peta bort något och lägger till något annat. Tullar på upplevelsen och smaken för att måltiden blivit funktion.

Det är sorgligt.

Jag tycker att mat och matlust är sexigt. Matlust är för mig en metafor för livslust. Och nu hör jag kraxet: ”Det är lätt för dig att säga som är så smal.” Ja, det är lätt för mig att säga. Jag lever som jag lär. Jag äter löjligt nyttigt. Har aldrig gillat smågodis, chips och läsk. Men jag älskar bröd (jag älskar faktiskt en bagare), jag älskar mat, tar två gånger om jag vill. Har inga förbud för mig. Testar mat, funderar på vad jag mår bra av, undviker sådant som får mig att må mindre bra. Jag tar en bulle om jag vill, tar två kakor till kaffet om du bjuder och jag är sugen. Hoppar över om jag inte vill ha. Försöker lyssna på kroppen. Gnetar för att få i mig protein ibland eftersom jag inte är någon naturlig köttätare, har aldrig varit.

Jag tänker aldrig låta träningen, som gjort mig till en bättre människa, låta mig bli ätstörd. Låt oss försöka vara glada vackra människor som gör vårt bästa, som försöker äta nyttiga saker så att vi ska må bra. Som äter för att det är trevligt och gott. Låt oss inte vara stränga mot andra och oss själva annat än när det kommer till att ge allt vi har under träning, och för att orka det behöver vi må bra- det gör vi inte genom att totalkontrollera allt vi äter. Jag tänker på all den energi kvinnor lagt ner på att ”hålla igen” och ”kompensationsträna” efter att ha ”unnat sig”. Tänk om vi kunde lägga den energin på att förändra världen istället. Starka kvinnor gör världen bättre. Smala kvinnor är… smala.

3 responses to “Vi måste prata om ätstörningarna

  1. WORD WOMEN!
    Så sant så sant! En utav de som lever för att äta, inte äter för att överlever och vill att maten och smakerna ska vara en del utav livet!

  2. Fantastiskt skrivet! Blev riktigt berörd av detta!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s