Nya naprapaten var väldigt trevlig och inte alls avigt inställd till min längtan att träna den typen av träning jag gillar. Tvärt om kände jag mig både förstådd och intelligent. Att han var både trevlig och snygg förstärkte bara upplevelsen när han pressade in armbågen i min ländrygg. Placeboeffekten skall icke föraktas ”och kommer extra starkt om patienten känner sig lyssnad på”, det har jag hört på radio. Hursom tackar jag honom för att jag nu är redo för ett dygn i blåbärsskogen.
Klev av bussen vid torpet, drog ett djuuupt andetag och lät min familj traska före mig över ängen medan jag betraktade dem. Allt det här är mitt liv, och jag måste vara rädd om det. Låter banalt, men det drabbade mig som en insikt.
Muskler & makaroner 