Ryck och stöt

Lever min dröm faktiskt. Egentligen kunde bloggen sluta här. Jag jobbar med träning och hälsa. Det kunde jag aldrig tro när den här bloggen startades. Har under den här arbetsdagen varit på inte mindre än fyra träningsanläggningar. Kört två egna pass och tränat 12 personer. Skrattat och svettats.

Det blev ett balansbollspass med José på lunchen. Laddade om med havregrynsgröt och keso och åkte till Globen för att träna en klient på hennes företagsgym och for sedan till Medis för att köra tyngdlyftning med Niklas. Det var sjukt kul. Jag fattar inte varför det gör mig så lycklig att lyfta tunga saker. Stöt och ryck. Det är fan allt i ett. Varenda muskel i kroppen måste jobba, och nervsystemet, och rörligheten måste utvecklas. Det är koncentration och när det blir någorlunda rätt är det så härligt! Jag är en nybörjare och i vanliga fall gör det mig frustrerad att inte kunna, men det här känns som en gåva. Jag vill utvecklas. Och göra igen och igen.

Efter middagen rullade det mobila gymmet till Vitabergsparken där nio kvinnor gav järnet i lekparken. Ni skulle se dem. De är fantastiska, varenda en.

Matt efter en dag med Matt

Matt Wichlinski hos Martin och Linda och Björn, CrossFit Uppsala. Ni hör ju själva. Det är som julafton. Dessutom hade jag med mig mina Nissar; PTMackan och Fredde från Clubbim och sist men inte minst; starka, roliga Anna som jag tränat tillsammans med hos Fredrik på helgerna.

Mellan 9-17 med avbrott för en timmas depåstopp har vi kört på tillsammans med massor av trevliga, intresserade seminariedeltagare. Jag har lärt mig enormt mycket och ännu viktigare, blivit sjukt inspirerad. Av Matt såklart, men också av de andra deltagarna.

Skulle självklart ha fotat massor men lyckades väldigt dåligt med det.

Tror att jag kommer ha sjuk träningsvärk i morgon, för det är inte ofta man kör skivstång, kettlebell och kroppsviktsträning i så många timmar… Ett tag var nervsystemet, musklerna och koncentrationen så slut att Martin fick styra upp mig med en speciallektion i… att hoppa jämfota. Tack Martin! Hur det kommer att gå i Hammarbybacken imorgon med Snabba Ka och Skivstångsfrida får tiden utvisa…

Borta bra men semlor bäst….

De sista timmarna på kursen idag längtade jag hysteriskt mycket efter mina killar. Knoll och Tott tillbingade ju helgen hos farmor och farfar för att Uskan jobbade helg och jag hade utbildning.

Jag har lärt mig massor och känner mig så glad som har hamnat i det här underbara gruppträningssammanhanget. Trogna läsare vet att jag spytt galla och fällt tårar över v-steg och gympa i grupp. Inte min grej. Men det här; lekfullt, sant funktionellt och utmanande. Samtidigt inkluderande och tillåtande.

Har jobbat lite med analys av eget rörelsemönster. Hängt i red cord. Fiii fan vad tungt.

Klockan kvart i fem hade vi kört över tiden och jag sprang mot restaurangen där killarna, Uskan och svärpäronen väntade. Jag glömde mina nycklar på BIM och åt på kvartersgreken iklädd sporttights. Hå hå ja ja. Knoll och Tott grinade över att pomfritten inte var som ”på riktigt” (Dvs som mac Mörders) och det är bara att konstatera; Greken på hörnet är bra för vardagsromantik med din man, men funkar inte för att blidka söndagströtta små skridskoåkare.

Vi hann hem till Bolibompa. Det är inte bara jag som är en exibitionist. Uskan, former known as Bagarn, kom ut som en riktig linslus. Han är ju bäst. Här får ni ett smakprov:

 http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=99051#video2231562=2346244

Mmmmmmåndag.

Malin

Malin kom och gästade boxningspasset. Jag sabbade allt genom att inte kunna höger och vänster och glömma krok och raka slag i kombinationerna. Vi garvade och körde sluggerstyle istället. Så hårt som möjligt.

”Mannen”

Sen var det Flexpass direkt på det. Balansboll med mannen som inte fattar att vi vanliga dödliga har begränsnignar. SÄG INTE ATT NÅGOT ÄR SVÅRT! Okej, okej…

Mamma

Efter det: hungrig som en varg. Mamma bjöd på lunch i närheten av BIM. Men hon hade glömt plånisen så i slutändan bjöd jag. Halloumisallad till mig och kyckling till morsan!

så som i himlen…

Honey, I´m home!

Det underlättar en hel del att bibehålla det nya och harmoniska stilen när ens man är ledig en tisdag och städar och tvättar och gör älgfärsbiffar med svampsås. Det känns helt okey att komma hem klockan åtta efter två fina träningspass och höra de sista raderna i ”Stora boken om Star Wars” Man bara borstar tänderna på dom mindre familjemedlemmarna, håver in lite kärlek och bär dom till sängs. Min man är den bästa. Och han hade bakat bullar också. På sant.

Passen: det första till lunch var boxningsinspirerat med handskar och kombinationer, samt gummiband somt motstånd. Jobbade två och två. Grym energi i gruppen. Det var samma förra gången jag var på den här instruktörens pass. Gött!

Kvällspasset var Out door. -12 grader och åter en uppvisning i knallrött. Nice. Nya broddarna satt på bra. Vi var bara fyra som körde så det fanns inget utrymme för fusk. Kul. Jag älskar att träna ute. Bra puls av pulsandet i djupsnö.

Värdo att fota ute med telefonen, och lite störigt. Men ni får en feeling. Brandtrappen sprangs det i. Givetvis.

Börjar med två pass…

…ledda av José Nunez.

cardiobox och ett Flex. På vanlig Svenska skulle vi säga Boxningskombinationer och Balansboll.

Då kan man ju tro att boxning är tungt och tufft och balansboll är för mesar. Ha ha ha säger jag åt min egen fördomsfullhet. Balansboll är sjukt tungt. Om du ens kommer tillrätta på bollen. Den mesta tiden går åt till att försöka hitta positionen. ”Utforska och var nyfiken” säger José till gruppen. Det känns tämligen omöjligt att utforska och vara nyfiken när man spänner hela kroppen för att försöka förstå rörelsen. Och se det var det som var meningen!  Plötsligt är jag helt slut och de små små magmusklerna svider.

När jag berättade för Fredrik att jag skulle praktisera hos José sa han (sarkastiskt?): Ja ha ja, då får du ligga på balansboll…

och han hade rätt! Redan första dagen. Och Fredrik, i like it!

Cirkelfysat

med Byffe. Det är ganska knäppt med friskisuppvärmning på klassiskt manér, studsa och plocka äpplen, och sedan hardcorecirkelträning med thrusters och kettlebells och armhävningar på medicinbollar och allt vad det är…

…för att sedan avsluta med nedvarvning och stretch. Knäppt men bra. Det är ett poppis pass och för att ha en chans att få plats var jag där en timme före. Fick min biljett och hann till Bolaget för morgondagens desertvin innan det var dags. Blev extra glad när Donnorna från lördagsträningen med Fredrik dök upp på passet! De garvade åt mina flaskor och tyckde jag skulle skaka proteinpulver i bubbel.

(lördagsdonnor, nu även på Torsdagar!)

 Men jag skippade proteinet och tog lite nötter istället. Tog inte ut mig helt på passet idag.

Kärlek.

Ibland uppstår några dagar i livet som är en parantes. Livet liksom hejdar sig och ingenting finns förutom det som är här och nu. Så har de senaste dygnen varit för mig. Bagaren svimmade i min famn natten mellan tisdag och onsdag. Ambulansen hämtade honom och jag har aldrig varit så rädd i vuxen ålder.  Han kvicknade till och kunde inte förstå att de ville ha honom kvar i flera dagar. Nu är han utredd och testad och friskförklarad men fy fan vad man kan fantisera ihop på tre dygn, på några timmar, några sekunder. Livet sattes på paus och nu har någon trykt på startkanppen igen. Jag är tacksam.

…och  träningssugen igen.  Men det är inget emot vad bagaren är. Han fick göra maxpulstest på sjukhuset och de bedömde hans kondition som mycket god. Stolt visade han journalanteckningarna ”Vältränad 36årig man”.

Gjorde ett corepass i torsdags, för att tänka på annat. Ser fram emot lördagsträningen imorgon bitti. Jag ska inte hålla igen på något!

Djupa bukmuskelaturen och grunda svackan

45 yoga och 1 timmes letande efter den djupa bukmuskelaturen. Håller på att förvandlas till en mjukis. Motverkade det genom lite teknikträning på gymmet.

Men Core är ballt. Vill bli jättestark i coret. (Jag hör Fredrik säga något om kettlebell nu. Och han har rätt såklart. Alltid Mera Kettelbell.)

Har sviktande självförtroende i träningen som ni märkt. Eftersom jag övar mindfulness (eller, ja, jag har läst en bok om det, så rent teoretiskt vet jag hur jag borde tänka) så accepterar jag bara min svacka och lägger inte så mycket energi på den. Vi har en decembermånad att ta hand om här. Det är luciadräkter och uppträdande och slutprov i skolan, det är lussebullar på privat och professionellt plan och små, små lampor i olika slingor och luciakronor som ska kontrolleras och bytas ut. Det är Knolls första uppträdande i kyrkan (och nej, man får inte vara utklädd till Star Wars-figur i julspelet) och planering med min familj och bagarens släkt. Det är, kort sagt, inte tid att bygga muskler.